Vi knuffas och trängs på gatan

och säger ett hastigt förlåt.

Vi svär och anropar satan

men ångrar oss efteråt.

Man tycker att jorden bör räcka

att allt borde vara frid.

Men trots denna väldiga sträcka

finns snart ingen plats utan strid.

Nog kunde väl alla försöka

förstå varandra mer.

Men ovänskapen tycks öka

och fienderna blir allt fler.

Men även jag har väl felat

och pressat mången till gråt.

På känslornas strängar jag spelat

men ärligt jag sagt – Förlåt.